CenterSyskon

Centerpolitik i framtidens skola

centersyskon — Wed, 19 Oct 2011 18:47:38 +0000

Igår ägnade jag dagen till att sitta på konferens i Sky City Arlanda. Skolverket höll i dagen som var riktiad till lärare i no år 1-6. En av de sakerna som framhölls mest var det entreprenöriella lärandet, som egentligen inte är ett arbetssätt utan mer ett förhållningssätt. En av lärarna frågade varför man förflyttat tyngdpunkten i läroplanens allmänna del från hållbar utveckling till entreprenöriellt lärarande.
Svaret blev: ”Ska vi skapa en hållbar utveckling måste vi ha ett entreprenöriellt förhållningssätt”
Kan det bli mer Centerpolitik än så? Har inte vi i Centerpartiet länge sagt att framtiden ligger i de gröna jobben, jobben och framför allt de nya idéerna som kommer att komma. Det är de som kommer att skapa en hållbar utveckling!

Postat i:Ulrika Ornbrant

Fan va nice!

centersyskon — Fri, 14 Oct 2011 20:24:45 +0000

Idag när jag hämtade mina barn på fritids kom det fram två unga damer och en ung herre i högstadieålder och frågade mig vilket parti jag skulle rösta på om det vore val idag. Jag svarande (självfallet) Centerpartiet, varpå den unga herren utbrast ”Fan va´ nice!”
Jag håller med! Det är nice att vara Centerpartist. Vi har ett härligt gäng här i Enköping med många glada skratt och en vision om en grönare, friare och tryggare framtid.
Om fler ungdomar än den här herren inser det – ja det vore riktigt nice!

Postat i:Ulrika Ornbrant

Ska vi ta oss vatten över huvudet?

centersyskon — Thu, 13 Oct 2011 21:22:59 +0000

I flera dagar har jag gått och klurat på ett bra inlägg i debatten om simhallen. Men ärligt, mycket bättre än min brors insändare i dagens EP kan det inte bli. Han tar upp alla de punkter jag har funderat över. (önskar att Ep hade en nätupplaga så jag kunde länka dit)

En liten konståkerska

Vi kan ju börja med att konstatera att simhallen behöver byggas om, renoveras. Men det behöver även resten av idrottshallen också. För att inte tala om Bahcohallen. Det är bedrövligt att hockyknattarna inte kan börja förrän det är så kallt att isen ute håller att spola och konståkningstjejerna riskerar var dag att krocka med varandra, med fara för livet. (Jo, min yngsta har redan fått lära sig att ”om någon av de stora tjejerna kommer och åker bakåt med foten uppe måste de skynda sig ur vägen”. Min dotter som är strax över metern lång skulle förmodligen få den skridskon i ansiktet eller i värsta fall halsen, så farligt är det!)
Fotbollen gör bra ifrån sig har jag förstått och de skriker, helt förståeligt, efter renoverade planer och en anläggning som duger i högre divisioner. Men hur ska allt detta kunna ordnas i kommunal regi? Hur ska vi ha råd?
Miljöpartiet hävdar att vi kommer att få ta alla risker utan att få några fördelar alls om vi väljer att börja diskutera med andra aktörer, men stämmer det? Som Urban skriver i insändaren så innebär inte diskussioner att något är klappat och klart. Vi kan alltid gå tillbaka till att göra det själva. Är det inte oansvarigt av oss att inte ens överväga andra alternativ? Skrämselpropagandan talar om övergiven simhall dit ingen har råd att gå, men det finns ju bevisligen flera kommuner där detta samarbete har fungerat utmärkt.
Jag hörde dessutom någonstans att när kommuner bygger stora projekt av typ simhall riskerar man ofta att dra över budget mycket, eftersom man helt enkelt inte är van att göra det. Det är ju inte så ofta som man ger sig i kast med en simhall, liksom. Någon från oppositionen hävdade att den kompetensen kunde man hyra in, men lite ironiskt undrar jag hur många som titulerar sig simhallsbyggskonsult och som inte är knuten till någon av de stora aktörerna?
Kan vi få en simhall till en billigare peng än vad vi som kommun skulle klara vore det oansvarigt att inte ta det alternativet. Om vi dessutom kan få någon att vilja åta sig övriga delar som idrottshall och skridskohall, ja då vore det väl ännu bättre.
Att inbilla sig att kommunen skulle kunna bygga och renovera utan att sedan höja inträdet till nämnda hallar är naivt, såvida vi inte drastiskt höjer skatten, och då är det ju ändå vi kommuninvånare som betalar höjningen. Om sedan föreningar och andra behöver extra stöd för att klara av en ny simhall, ja då finns det, enligt vad jag förstått, andra vägar att gå som till exempel föreningsbidrag.
Jag påstår inte att privat regi alltid är bäst. Däremot håller jag fullständigt med min bror, att inte ens titta på och överväga andra alternativ vore dumt. Om det sedan i slutändan är vi som bygger för att vi inser att vi kommer att göra det bäst, ja då gör vi det. Men vi ska inte ta oss vatten över huvudet och sätta igång med ett bygge så länge det finns andra som kan göra det bättre, bara för att det ska vara så.

Postat i:Ulrika Ornbrant

Ingen mobbing? Då vill jag inte vara med tack!

centersyskon — Sat, 08 Oct 2011 13:05:14 +0000

Läste Ingvar Smedlunds svar till Mats Keijser i gårdagens EP.
Kunde till sist inte hålla mig från ämnet…
Mats, ärligt, hur naiv får man bli? Tror du på fullaste allvar att bara för att vi har en lag så försvinner all mobbing? När så många människor skall jobba tillsammans som man gör i en skola blir det onekligen en viss varietet på folket. Alla typer, smaker och sinnen ska trängas och samsas. En del är trygga i sig själva medan andra är mer osäkra på sin roll i gruppen. Missförstånd uppstår, omedvetna kränkningar sker som kan få konsekvenser. Och allt detta skall stötas och blötas och nötas när många människor skall komma överens och jobba nära, vare sig det är på en skola eller en annan arbetsplats. Vare sig det är barn eller vuxna vi pratar om. Mobbing förekommer, tyvärr!
Det vikta är att vi aldrig någonsin slutar jobba mot det! Aldrig ger upp! Att vi alltid tar kränkningar på allvar! Att vi vet hur vi ska hantera det när det dyker upp. Alla skolor ska ha en likabehandlingsplan och borde ha personer som har möjlighet att ta tag i små konflikter med detsamma, innan de blir för stora. De skall självklart få både utbildning och stöd. Lika viktigt är också ett fungerande elevhälsoteam med skolsköterska, kurator och psykolog på skolorna.

En skola som jobbar mot mobbing

För att avsluta med en illustration från verkliga livet: När min äldsta dotter skulle börja skolan åkte jag och granntanten runt och intervjuade ett par rektorer för att bättre kunna avgöra var vi ville ha våra barn. Självfallet frågade vi hur de jobbar förebyggande med mobbing men också hur de hanterar mobbing när det uppdagas. En av rektorerna svarade att på den här skolan förekommer ingen mobbing. Då reste jag mig och gick!
JAG är inte så naiv att jag tror att det finns skolor utan mobbing, det viktiga är att veta vad man ska göra åt det. Men för att lyckas med det måste man först våga se det!
Om Mats Keijser får som han vill och alla skolor i Enköping svarar att det inte förekommer mobbing, ja då skulle jag förmodligen ta mina barn och flytta någon annanstans.

Postat i:Ulrika Ornbrant

Äntligen lite politik

centersyskon — Thu, 06 Oct 2011 19:46:32 +0000

Jag har tillbringat två dagar med utbildningar med Vård och omsorgsnämnden. Det har varit otroligt givande. Mycket av tiden diskuterade vi kommunens strategiska mål och hur vi ska utforma nästa nämndplan.
Vanligtvis handlar nämndsmötena mycket om vardagen i verksamheterna och det blir inte så mycket politik. Vård och omsorg är områden som är otroligt styrda genom lagar och förordningar där det inte finns utrymme för så mycket politik. Men när nämndplaner skall sättas och slutmål och smartmål ska göras blir det desto mer. Det är alltid lika trevligt att få diskutera med andra engagerade människor kring ämnen man brinner för. Jag ser fram mot fortsatta diskussioner kring ämnen som jag brinner för.

Postat i:Ulrika Ornbrant

Röd Rut

centersyskon — Wed, 05 Oct 2011 20:42:03 +0000

Såg på tv att socialdemokraterna har behållit Rut-avdraget i sin skuggbudget, även om det var i bantad form. Jag antar att de var så illa tvungna att inse att Rut är här för att stanna, särskilt som flera i partitoppen utnyttjat avdraget själva. Personligen har jag flera gånger övervägt att nyttja Rut för att få livspusslet att gå ihop. Jobb, barn och politiskt engagemang tar rätt mycket tid, att slippa en del av hushållsbestyren skulle onekligen hjälpa ordentligt.

Nu väntar jag bara på att hushållsnära it-tjänster skall också ingå i Rut. Alla har ju inte lika stor tur som jag som har en man som är kunnig. Om vi dessutom förenklar för ungdomar att starta företag slår vi två flugor i en smäll och ger ungdomar en chans till ett jobb, ett eget jobb.

Postat i:Ulrika Ornbrant

Poliser är det bästa jag vet – näst rabarberkräm förstås.

centersyskon — Wed, 05 Oct 2011 20:35:49 +0000

Jag gillar poliser!
Idag blev jag invinkad till kanten för en snabb kontroll av körkort och nykterhet. Det fick mig att tänka på hur viktigt deras jobb är. När livet går i spillror på grund av en annan människas handlingar är det polisen vi vänder oss till och sätter vårt hopp till.
Själv tror jag att en av deras viktigaste jobb är det förebyggande. Vi måste alla hjälpas åt att förhindra att ungdomar tar det där första steget ut i kriminalitet. Att alkohol är en stor bidragande orsak är ingen nyhet, men vad gör vi åt det? Mitt recept är ganska enkelt. Närmare och djupare sammarbete mellan polis och socialtjänst när det gäller ungdomar som är ute på farligheter. Fler poliser som syns ute bland ungdomar är också viktigt. Det är där de ser vad som händer, ser vilka som behöver stöttning och kan prata med ungdomarna och skapa förtroende.

Polisen som vinkade in mig och synade mitt körkort i sömmarna var både ung, söt och trevlig. Han förmanade mig att köra försiktigt och önskade mig en trevlig kväll. Som sagt; jag gillar poliser, fast jag håller med Pippi. Rabarberkräm är inte dumt det heller.

Postat i:Ulrika Ornbrant

Politiska äventyr

centersyskon — Sun, 02 Oct 2011 20:33:43 +0000

Om man frågar min barn om vad det innebär att vara politiker skulle de utan tvekan svara att det handlar om att sitta på tråkiga möten.
Helt fel har de väl inte, mycket möten är det även om jag inte tycker att de är tråkiga, Men idag tyckte de för första gången att mammas politiska engagemang var lite kul. De fick nämligen se sin mamma på cat walken. Det ni! Jag har gått och blivit manekäng, inte illa. Det var centerkvinnorna och vuxenskolans årliga välgörenhetsgala som gick av stapeln på kryddgården. Massor av kvinnor (och en man) i vackra kläder. Uppklädda av lokala handlare. Själv gick jag och Ulla Hellström och Solveig Zander för Var dags rum outlet. Urban gick, som enda man, för Fridolf. Andra lokala berömdheter gick för Selma Jansson, Karin sömmare, Ecce femina och Valja mi. Alla pengar gick till bröstcanserfonden.
Det var fantastiskt givande att se så många lokala handlare och så många besökare som ställde upp för en god sak.

Det var lite skillnad mot igår när jag var ”prao” innom hemtjänsten. Jag fick följa med partikamraten Ida Karlsson på hennes jobb, vilket jag är oändligt tacksam för. Det var rent egoistiskt från min sida. Jag kännde att jag behövde få veta vad det är jag sitter och bestämmer om i vård och omsorgsnämnden. Hur fungerar verkligheten för våra kunder och våra anställda. Det var jättenyttigt, det var trots allt 20 år sedan jag vikarierade inom hemtjänsten och en hel del hade förändrats. De kunder jag pratade med verkade överlag väldigt nöjda, vilket inte förvånar mig, vi har mycket kunnig personal där ute. Det enda önskemål jag hörde var att få lite större kontinuitet, att samma tjejer kommer och utför den hjälp man blivit beviljad. Jag har full förståelse för det önskemålet, trots allt är det ju ens privata sfär som berörs när man behöver hjälp från hemtjänsten. Men jag inser också svårigheten att tillgodose det önskemålet. Schemaläggning i vården är vara en konstform, vilket blev väldigt tydligt för mig under lördagens prao.

Så på två dagar har jag haft äran att få två väldigt skilda upplevelser. Båda givande på sitt sätt. Och det tack vare mitt politiska engagemang. Politik är inte bara tråkiga möten, ibland kan det vara ett äventyr.

Postat i:Ulrika Ornbrant

Bråkande bussar

centersyskon — Tue, 19 Apr 2011 20:10:33 +0000

Ikväll var jag nästan med på ett möte i Hummelsta. Centerpartiet i Enköping hade ordnat en träff i kyrkans hus i Hummelsta, Urban och Johan Örjes var där för att lyssna på Hummelstabornas åsikter om sin lokaltrafik. Det var glädjande att se så många engagerade människor på plats. De hade många och kloka funderingar och argument och information som Urban och Johan kunde ta med sig till vidare diskussioner med bland annat UL.
Även om kyrkans hus i Hummelsta var nytt och jättefint, så kändes det lite ödsligt när macken var borta. Och för mig och resten av centerpartiet är det viktigt att hela vår kommun får leva vidare, trots att motorvägar byggs. Att se till att kommunikationerna för Humelstaborna fungerar är en väsentlig fråga. Man måste kunna bosätta sig utanför centralorten och ändå kunna ha en fungerande vardag.
Jag ser fram mot fortsättningen och håller tummarna för att kunna blogga om positiva nyheter i bussfrågan.

Postat i:Ulrika Ornbrant

Illa för Ilian

centersyskon — Sun, 27 Mar 2011 20:40:41 +0000

Att stänga en skolan är aldrig ett lätt beslut. Det blir alltid några elever som kommer i kläm. Elever som får nya lärare i nian, lärare som ska sätta slutbetyg efter bara ett år. Alltid några som får det sämre med det nya, även om andra kommer att få det bättre. Men oavsett så blir det alltid oro och ångest – man vet vad man har, men aldrig vad man får.
Att stänga en skola ÄR inte kul, men ibland är det ett måste.
Elevkullarna i högstadiet kommer att minska ett par år framåt. Det ger oss tre alternativ…
Första är att helt enkelt att låta en ännu större del av skolnämndens budget gå till lokaler.
Andra alternativet är att ta ut en högre skatt av Enköpingsborna för att låta de pengarna gå till skollokaler som egentligen inte behövs…och som inte utnyttjas fullt ut.
Sista alternativet är att göra sig av med lokaler och därmed kunna använda de pengarna till viktigare saker.
För min del föredrar jag det sista alternativet, även om det inte är ett trevligt alternativ, känns det bättre än de två första.
Då uppstår naturligtvis problemet med att fatta beslut om hur det ska ske. Man kan hyra ut lokaler, man kan sälja lokaler och man kan riva lokaler… Men jag tror att vi alla inser att hyra ut eller sälja ett klassrum här och ett klassrum där i olika skolor inte fungerar. Inte ens om man lägger alla i samma korridor. Få verksamheter fungerar i gamla skollokaler – inte ens pedagogisk verksamhet om man ska vara ärlig. Kvar blir liksom bara att göra sig av med en hel skola, antingen sälja eller riva och bygga något annat, som bostäder eller äldreboende eller något som vi kommer att behöva mer av den närmaste framtiden.
Så vilken skola ska vi göra oss av med, ja det kan vi diskutera förståss både framlänges och baklänges. Men då kan vi inte på något vis hävda att St:Ilian skulle vara bättre att behålla än Korsängen eller Västerleden.
Det kommer att svida lika mycket vilken skola vi än gör oss av med.
Och när barnkullarna börjar bli större igen och vi behöver fler skollokaler har vi förhoppningsvis råd med att bygga en ny, fräsch skola – anpassad för dagens pedagogik.

Postat i:Ulrika Ornbrant